Life revisited

jag tror inte att du kan gå ur mig längre du är i mitt blod köttet lungorna huvudet tankarna vuxit in helt fastnålad ingrodd vad ska jag ta mig till jag har inte ens kysst dig jag vet inte hur du smakar doftar är det bränner i fingerhuvuden som inte finner svalka och all längtan i magen det gör ont svider rumlar som i en torktumlare och när jag kände dina armar jag bara skakar än och vattnet finns redan bakom mina ögonlock jag vet inte varför kanske är det som du sa att jag börjar känna jag har levt i dvala så länge du förstår inte alltsedan högstadiet har tiden bara flutit på i ett töcken dimma och historien har ätit upp mina minnen fanns det någonsin kärlek i mig mitt liv för mig och hur ska jag våga tro att du vill att du är

för åh! vad jag vill gå med dig hand i hand på stan krama om dig bakifrån när du borstar dina tänder när du lagar mat i ditt lilla kök sova med dig (få) se på dig och bli fullständigt berusad jag vill säga att du är min kunna räkna med dig ta dig för given (på ett bra sätt) jag vill ha dig och det skrämmer mig till astronimiska proportioner varför kan vi inte få existera i vakuum du och jag, säg vill du det eller är jag för mycket för dig för lite något hur ska jag veta lagomhet när jag inte vill begränsas, dämpas och tror att det är alla andra runtomkring som sätter ramar och upprättar lagar när det i själva verket är jag jag jag för jag är bara skiträdd för att leva fullt tillräckligt bara vara glida med

och jag vill inte kräva för mycket så det slutar med att jag inte kräver något alls jag har ju ingen rätt till det kanske jag förstör då igen men snälla säg att jag inte förstört dig jag vill inte brännmärka skönheten stympa vackerhet jag kan inte röra dig kanske är du inte sann en illusion ett luftslott byggt av mina lungor en hägring jag är så rädd att endast rädslan blir verklig och jag har ingått äktenskap med ensamheten men jag vill ha skilsmässa

är du verkligen sann finns du för mig snälla kan du inte röra mig, beröra mig ge mig något handgripligt att ta i att hålla i ha på byrån så jag kan se det något beständigt mer oflyktigt än stunden

jag sa ju alltid tidigare att det är stunden jag förälskar mig i situationen personen omgivningen stämningen och stunden tillsammans jag har fel nu jag har fel för det är dig jag ser inga soffor eller tapeter eller judith butlers eller kursledare det är du som är där mitt i stormens öga och allt omkring dig är fullständig kaos och ofärg och rörelse men du är alldeles stilla lugn säg är det ett tecken tror du är du sann för mig säg vill du vara det

och alla tankar om att jag saknar värdighet för skönhet ramlar över mig jag är inte värd din vackerhet du är för stor för mig och slukar mig alldeles jag vet inte hur jag ska bete mig i din närhet jag kan inte möta din blick för då kan jag plötsligt sprängas spricka och bara sjunka in

And she fell asleep because she couldn't remember the feelings from that long ago. As for her, they had never existed.